Menade att de åsikterna som blomstrade i Carl Schmitts tids Tyskland var sekulariserade åsikter som egentligen kom från den kristna kyrkan. Schmitt ville visa att grunderna för den moderna politiken varken var sekulariserade eller liberala som man skule tro, utan att den var teologisk. Schmitt drog paralleller till Thomas Hobbes Leviathan där Hobbes förespråkar ett ordnat samhälle som grundar sig på en samhällsmakt som just är samhällets grundpelare. Hobbes menar att om vi skulle ha ett samhälle där människan lever ett egocentriskt liv bara för sig själv och sina närmaste, och med att ensam klara sig i konkurrensen med alla andra människor som tänker på samma sätt, så skulle det bara resultera i kaos. Så Hobbes förespråkar ett ordnat samhälle med en styrande makt. Schmitt hittar sedan några hundra år sedan att den överordnade makt som Hobbes just talar om mycket grundar sig på teologiska koncept, med en sorts gudomlig suveränitet. Suveräniteten skulle ha makten att hålla stabilitet i samhället.
Programmet fortsätter sedan med att diskutera att det samhälle som vi nu lever i är ett kapitalistiskt-liberalistiskt samhälle där vi plockar det bästa vi kan få av vissa delar, medan det autentiska uteblir. Det gör ju att det samhälle vi nu lever i är lite av ett sådant samhälle som Hobbes motsatte sig, ett jag-perspektivistiskt sätt att se, där lyckan många gånger framstår att bestå av pengar eller dylikt, medan aspekter av icke-materialistisk lycka som t.ex. glädje helt uteblir, för att inte tala om medliande etc. Detta liberalistiska samhälle var även något som Schmitt motsatte sig. Så eftersom det verkar som om ett liberalistiskt-kapitalistiskt samhälle inte är ett samhälle som fungerar, vad är det då? Det som diskuteras i programmet är i alla fall, utan att kanske riktigt komma på en ´rätt lösning´, att det behövs något som kan tas in i den politiska debatten som alla kan omfatta. Det är med ett enkelt men slagkraftigt ord sagt: förståelse. Och denna förståelse måste börja någonstans ifrån, och en början till den verkar vara att i allt större omfattning ta med ett teologiskt perspektiv. Med detta inte sagt att det just skulle vara någon specifik riktning inom debatten, utan snarare det som många teologiska inriktningar har gemensamt: öppna ögon och öron för andra sätt att se, förståelse, medkänsla och empati.
//Daniel
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar