I det andra kapitlet av John Howard Yoders bok diskuterar Yoder om det kommande riket. Det talas om jubelåret - året då alla kan starta om från samma linje. Jesus såg säkert det som skulle komma. Han såg den långa vägen han skulle komma att gå upp till Jerusalem. Den skulle gå via att han frestas av djävulen på många olika sätt, men Jesus säger varje gång nej till frestelserna. Han skulle få den gyllene chansen att bli en härskare, men han avböjer. Han hade kunnat göra sina läror till allmän praxis i sin samtid, men Jesus drar sig varje gång undan, för det är inte en "politisk frälsning" han vill komma med, utan Jesus vill att de som följer honom ska kunna leva sida vid sida med övriga uppfattningar. Hans läror är frivilliga för dem som vill följa honom hans väg, en alternativ livsstil om man kunde säga det så. Ingen var tvingad med! Men det såg inte makthavarna av den tiden. De tyckte att Jesus var ett för stort hot för allmänheten. Ändå var han den som gav dem som rånat honom sin mantel, han var den som bad för dem som gjorde honom illa. Han hade kunnat slingra sig undan, han hade kunnat gå med på beslutsfattarnas krav och gjort många saker annorlunda, och historien hade sett helt annorlunda ut. Men det var inte så som det skulle gå. Han skulle lida för vår skull, så att vi kunde göra bättring. Och Jesus visste detta och ändå begav han sig ut på den långa vägen mot Jerusalem..
//Daniel
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar