Stycke nio i Yoders bok handlar om revolutionary subordination och diskuterar mycket om vad det är att underkasta sig. Yoder diskuerar långt utgående ifrån Haustafeln en sorts föreskrift för hemmet, hur mannen skall bemöta kvinnan och hur kvinnan skall bemöta mannen och så vidare. Till exempel hittas detta i Bibeln i Kolosserbrevet 3:18-4:1. Huvudpoängen är kanske inte att säga att den ena är förmer än den andra, utan det handlar mer enligt min uppfattning om mänskligt bemötande. Jesus tog knappast ställning till hierarkier inom familjer el.dyl. (han kunde ju bara utgå ifrån den situation som rådde då) utan det är mer fråga om respekt till den andra, oberoende av när det gäller, men det är nu bara vad jag anser.
Vidare i stycke tio handlar det om statens auktoritet, ett stycke som för mig kändes komplicerat, men om jag nu hittade något i detta stycke så var det följande:. För den kristna kyrkan är det viktigt att vara med i samhället även om kyrkan kanske inte alla gånger skriver under det som staten står för eller gör. Men staten står i grund och botten för positiva värderingar och jobbar för det goda, och detta får kyrkan lita på. Så staten, eller snarare samhället är inte bara ett maskineri, utan känner även ett socialt ansvar. En annan poäng som kommer fram är att det även om det är viktigt att känna sitt sociala ansvar och att vara en del av det sociala "måste göra", så är det om inte än mer viktigt för en kristen att känna sitt personliga etiska ansvar, och att i tvetydiga situationer då ´det sociala måstet´ står mot ´det etiska ansvaret´, att välja det senare.
I det näst sista kapitlet, kapitel elva talas det om rättfärdighet. Vad innebär det att vara rättfärdig? Är det att enbart leva med att tänka på att man är det för att Gud är en nådig bara för att man tror? Bör man inte leva på ett rättfärdigt sätt? Att inte bara förstå vad det innebär och tänka sig det, utan att också VARA det Och vad är det att leva på ett rättfärdigt sätt?
Då kommer vi lite in på det tolvte och sista kapitlet som handlar om ´Lammets krig´. Jag uppfattar att Lammets krig är den långa vägen att hitta till människors hjärtan. Eller inte är det nu väl svårt för Lammet att komma till människors hjärtan, utan det det är människorna som har svårt att öppna sina hjärtan. Det är steget från tanke till handling än en gång. Att göra som Paulus gjorde då han insåg (ung.) att han inte ser en jude som en jude, och inte en grek som en grek, utan han ser båda i ljuset av den nya världen som börjar i Kristus.
//Daniel
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar