Det första jag vil säga är att detta var ett väldigt berörande program. Ett program om Jean Vanier, en man som tar initiativet att grunda ett boende l´Arche (arken), dit människor med vissa handikapp kan komma för att bo tillsammans med varandra, och tillsammans med människor som tar hand om den. Alla är jämställda med varandra vid l´Arche. Men det är ju inte på det viset att det enbart skulle vara de med vissa funktionshinder som behöver tas hand om, nej, de som har handikapp tar, om än på ett annat sätt hand om dem som inte har ett handikapp. Utbytet är dubbelriktat. Terapin är en terapi av förhållande. Vi måste kunna lära oss att språka med varandra trots våra olikheter. Andra behöver kanske vår ´komplicitet´, men vi kanske istället behöver deras ´enkelhet´.Som Martin Luther King sade: "vi måste inse vår egna svaghet".
En av stödpersonerna på l´Arche uttryckte sig så här i början av sin tid på l´Arche: "Det är som att bara komma bort från det vanliga ekorrhjulet, och inse att ´är det här frågorna ni tampas med?´ att i all enkelhet komma till det mest enkla varandet". Stanley Hauerwas säger att vid l´Arche får man veta vad tid innebär, vi inser behovet av vårt beroende av (var)andra, vi har förmågor som andra behöver, men vi behöver de förmågor som andra har.
Jean Vanier poängterar att alla behöver vi nånstans där vi hör hemma. Vi måste ta med de svaga, de som är utanför, och han fortsätter med att poängtera, att att välkomna olikhet är ett led på vägen mot fred. Han fortsätter med att säga att det gör vi genom att vi rör oss från rädsla till öppnhet, att vi inser att vi behöver hjälp, vi behöver kraft, att vi behöver inse att vi behöver Guds gåva till oss.
//Daniel
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar