Ännu om sista föreläsningen. Stanley Hauerwas talar i det fjärde kapitlet i sin bok After Christendom om saker som även är dagsaktuella för oss här i Finland. Han har nog många poäng som han lägger fram där han ganska bra slår huvudet på spiken.
Hauerwas skriver bland annat om att det för många människor kan ha varit så att man fått för mycket information eller input när det kommer till den kristna tron, och att det därmed har blivit något slags allergisk motreaktion bland många så att man då inte mer är mottaglig för budskap om vad kristendomen går ut på. Kanske det är en orsak att så många i Finland skriver ut sig ur kyrkan. Hauerwas poängterar att det är viktigt att inte tvinga någon till en viss sak när det kommer till trosfrågor, vi människor tenderar att söka förståelse snarare än att bli fördömda. Att tro skall vara något frivilligt som var och en själv måste få välja. Men man kan ju fråga sig om inte människor många gånger gör för hastiga beslut. Jag tänker igen på utskrivningarna ur kyrkan. Hur oinsatta är inte vi människor många gånger innan vi gör en bedömning eller ett beslut?
En intressant sak som Hauerwas för fram är att han anser att det är en absurd tanke att man ska uppmana unga, eller kanske oinvigda, att tänka själva. I Hauerwas exempel gäller det hans elever. Han menar att för att eleverna ska lära sig att tänka kritiskt, så vill han att de först lär sig att tänka som han. Med det förstår jag att Hauerwas snarare menar att eleverna ska lära sig det kritiska tankesättet som kanske Hauerwas själv har, än att de ska ta efter det han personligen tycker. När eleverna sedan tagit till sig olika fakta, kan de sedan börja tänka kritiskt, samt utveckla sin egna uppfattning och sina egna tankegångar. Hauerwas gör en liknelse mellan en person som är murare till sitt yrke, samt dennes lärling. Denna lärling kan omöjligtvis veta hur man bygger en perfekt mur som håller i väder och vind. Det vet (förhoppningsvis) däremot muraren, "mästaren", som kanske varit murare hela sitt liv, och som har den erfarenhet som krävs för att jobbet skall bli lyckat. Så för att lärlingen själv ska kunna utvecklas och bli bra så måste lärlingen helt enkelt lära sig hur han ska göra för att sedan kunna utvecklas, och till sist själv kunna se kritiskt på det han åstadkommit. Man kan även se Hauerwas exempel som en åsnebrygga till kyrkan där man har en "mästare" i församlingen som har den kunskap som förutsetts för att kunna vara som en herde i församlingen ifråga.
En annan viktig poäng som jag tycker Hauerwas belyser är när han talar om hur man ska försöka förklara vad kristendomen är för någon som inte är insatt. Han menar att istället för att berätta att kristendomen exempelvis är si eller så, så föreslår han att man ber den att delta i t.ex. bönen Fader Vår.
Jag tycker det är ett väldigt smart tankesätt, som Hauerwas beskriver. Vem förstår egentligen vad saker och ting handlar om om man bara ser det från utsidan? Däremot om man kommer med i något och försöker förstå det, kanske man får en bättre, eller mer täckande bild av vad det går ut på.
// Daniel
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar