För det första vill jag be om ursäkt för att det här blogginlägget angående föreläsning nr. 3, det vill säga föreläsningen om Yoders text, kommer så här sent. Sen till saken. Jag började fundera på det här med icke-våld, och det är ju inte det lättaste att hålla sig till, även om det är eftersträvansvärt.
Jag själv har nu mig veterligen aldrig varit en våldsam person, och jag tycker absolut att våld är något onödigt. Men är ´våld´ en benämning som vi kan stämpla allt som liknar våld med? Är all form av självförsvar våld? Jag menar inte nu som sport, utan som att försvara sig själv genom att slå tillbaka. Eller att gå emellan då någon blir angripen, är det våld?! Jag har svårt att tänka mig en situation då jag skulle se en misshandel eller en våldtäkt, att jag inte skulle beröras till den grad, att jag inte skulle gå emellan. Var skulle då min kärlek till min nästa finnas om jag bara gick glatt förbi?! Vad månne Yoder själv skulle göra? För att inte tala om Jesus!?! Kanske jag nu är en syndare, men jag tror nog att jag vid denna vägkorsning, vid prövningen av min moral vid detta val, skulle välja att tänka på min nästa som blir slagen, framom icke-våld, och ge våldtäktsmannen eller vad det nu sen kan vara, en rak höger.
En annan sak som fick mina tankar att rulla i icke-våldsprincipens banor var när jag nyligen besökte Sacré-Coeur, det vill säga den kända kyrkan i Paris vid Montmartre. Utanför kyrkan fanns förutom en drös av turister och fjantiga försäljare, beväpnade militärer som patrullerade. Och nu då jag skriver beväpnade, så menar jag beväpnade! (Läs: försedda med stridsväst och Fa-Mas -stormgevär, inte några småbössor direkt..) Då funderade jag på vart världen gått. Nog var de ju respektingivande dessa militärer, men jag menar att det är något fel på att man tänker så. Vart är världen på väg då det måste sådana här metoder till för att etablissemanget ska visa sin styrka för allmänheten? Det är ju inte som att dessa militärer patrullerar för att skydda Sacré-Coeur i egenskap av Guds hus (eller något annat av alla mycket besökta platser för den delen heller), utan för att det finns känningar i luften om presumtiva terrorhot.
Att krig existerar och att det finns makter som attackerar andra makter av orsak eller annan är inte okej, men det måste ju finnas ett försvar vid sådana tillfällen tycker jag. Eller måste det? Att försvara, är det också våld? Om det nu skulle bli krig, borde vi bara låta det som sker ske, utan att försvara oss, med tanken om att det finns en mening med allt enligt Guds vilja, och att jordelivet bara är en mellanfas? Eller borde vi ändå tänka att vi försvarar oss och lever livet ut här och nu, för livet tar ändå nångång slut, och så möter vi ändå det vi möter sedan? Jag vet inte vad som är en bra lösning till världsläget idag. Då jag var liten önskade jag att det inte skulle finnas ondska i världen. Förstås önskar jag det fortfarande, men jag inser att det är en önskan långt borta.
//Daniel
Augustinus talade om 'det rättvisa kriget' vilken betyder försvarskrig. Enligt honom stater har nog rätt att försvara sig.
SvaraRaderaMen det vad jag tycker är intressant är att pacifister oftast kritiserar just armén och vapen. Varför de kritiserar inte poliser? De bär nog också vapen och använder tvång och våld ifall du lyder inte deras order. Polis och armén är båda på samma nivån som makthavaren verktyg att hålla order och få folket följa regler. Konflikter sker då när vissa människor vill inte följa regler, vilken är synd. Våld borde inte vara det första alternativet.