Inför föreläsning nr. 3, skulle vi läsa kapitel sex ur ´Jesu Politik´ av John Howard Yoder. Det var ju inte den lättaste av texter att plötsligt hoppa in i.. Yoder har mycket att säga, och det var en helt intressant läsning. Tyvärr måste jag däremot säga att man lätt föll av kälken i hans resonemang, trots att jag läste samma stycke några gånger. Vet inte om orsaken är en krånglig översättning, svår text från Yoders sida, eller helt enkelt en "förskjuten begåvningsprofil" hos läsaren..
Hur som helst, det ska bli intressant att beröra texten under föreläsningen.
//Daniel
tisdag 28 september 2010
måndag 27 september 2010
Guds politisk-juridiska järnhand?
Till föreläsningen 21.9 (föreläsning nr.2), hade vi ombetts att läsa 2 Mos 1-16, 3 Mos 25, samt 1 Sam 8 ur Gamla Testamentet. Meningen var att man skulle läsa texterna med "politiska glasögon". Problemet nu är att jag aldrig använt glasögon, så det var ju inte det lättaste att hitta politik i texterna.
Nå jo. Hur som helst anser jag att det var lättare att förstå de två senare nämnda texterna. Varför? Jo, Gud angav i de två tidigare texterna klarare direktiv för hur man skulle gå till väga. Det var mer juridik, så att säga. Anser jag. Gud som både lagstiftare och domare. Så kanske den förstnämnda texten då var mer politisk, jag vet int. Visserligen kan man ju säga att Gud även i den här texten likväl är både lagstiftare och domare, men den innehåller kanske mer politiskt spel. Men varför gör Gud som han gör i texten?
Texten handlar alltså om hur Mose på Guds befallning för israeliterna ut ur Egypten, ur fångenskapet, efter långa förhandlingar med farao. Mose är alltså en viktig kugge i denna story. Det är ju inte på det viset att israeliterna rymmer iväg, utan poängen med historien är ju att farao, från det att han inte låter israeliterna gå sin väg, till slut ska känna sig besegrad/kuvad/underlägsen, och att han därmed VILL att israeliterna ska ge sig iväg. Den ännu viktigare poängen, sensmoralen, av berättelsen är ju den att Gud visar vem det är som är den riktiga härskaren. Jag förstår att meningen är att man måste inse att det finns en högre kung, som är den som PÅ RIKTIGT styr och ställer. Men varför gör Gud till exempel som i 2Mos 9:12: "Men Herren gjorde farao hård och obeveklig"? Det är ju inte mera faraos fria vilja (efter att han insett att Gud är mäktigare, och gett efter), utan det är ju Gud som blandar sig i VAD farao ska tycka och tänka.
Nå, ingen har nu sagt att det skulle vara lätt att förstå, och nog är det ju någon form av politiskt spel från Guds sida att han även testar Moses och israeliternas tillit till Gud, samt till det att Gud "fixar" det. Men, men. Så får det väl vara nog om det! Kommentera gärna om ni vill! :)
På återhörande,
//Daniel
Nå jo. Hur som helst anser jag att det var lättare att förstå de två senare nämnda texterna. Varför? Jo, Gud angav i de två tidigare texterna klarare direktiv för hur man skulle gå till väga. Det var mer juridik, så att säga. Anser jag. Gud som både lagstiftare och domare. Så kanske den förstnämnda texten då var mer politisk, jag vet int. Visserligen kan man ju säga att Gud även i den här texten likväl är både lagstiftare och domare, men den innehåller kanske mer politiskt spel. Men varför gör Gud som han gör i texten?
Texten handlar alltså om hur Mose på Guds befallning för israeliterna ut ur Egypten, ur fångenskapet, efter långa förhandlingar med farao. Mose är alltså en viktig kugge i denna story. Det är ju inte på det viset att israeliterna rymmer iväg, utan poängen med historien är ju att farao, från det att han inte låter israeliterna gå sin väg, till slut ska känna sig besegrad/kuvad/underlägsen, och att han därmed VILL att israeliterna ska ge sig iväg. Den ännu viktigare poängen, sensmoralen, av berättelsen är ju den att Gud visar vem det är som är den riktiga härskaren. Jag förstår att meningen är att man måste inse att det finns en högre kung, som är den som PÅ RIKTIGT styr och ställer. Men varför gör Gud till exempel som i 2Mos 9:12: "Men Herren gjorde farao hård och obeveklig"? Det är ju inte mera faraos fria vilja (efter att han insett att Gud är mäktigare, och gett efter), utan det är ju Gud som blandar sig i VAD farao ska tycka och tänka.
Nå, ingen har nu sagt att det skulle vara lätt att förstå, och nog är det ju någon form av politiskt spel från Guds sida att han även testar Moses och israeliternas tillit till Gud, samt till det att Gud "fixar" det. Men, men. Så får det väl vara nog om det! Kommentera gärna om ni vill! :)
På återhörande,
//Daniel
tisdag 21 september 2010
Bloggoskuld
Det sägs att en lockande rubrik är A och O för att få läsarna intresserade. Jag vet inte vad ni som läsare anser, men rubriken är enligt mig lite lockande (utmanande?). Varför?
Den här bloggen är alltså skapad som en del av en kurs i politisk teologi, vid Åbo Akademi. Och ja, det är alltså min första gång jag bloggar! Trodde den dagen aldrig skulle komma!
Jag tror att kursen kommer att bli intressant! Jag tror att jag kommer att lära mig massor, och kanske t.o.m. utvecklas något. Vidare tror jag att det kommer att vara många intressanta diskussioner, debatter, meningsskiljaktligheter, m.m., och att bloggande, som en del av kursen kommer att vara intressant! Men jag tror det får vara bra för tillfället, och att fortsättning följer: ´Tabula rasa´, ´det oskrivna bladet´, är inte mera orörd!
På återhörande,
// Daniel
Den här bloggen är alltså skapad som en del av en kurs i politisk teologi, vid Åbo Akademi. Och ja, det är alltså min första gång jag bloggar! Trodde den dagen aldrig skulle komma!
Jag tror att kursen kommer att bli intressant! Jag tror att jag kommer att lära mig massor, och kanske t.o.m. utvecklas något. Vidare tror jag att det kommer att vara många intressanta diskussioner, debatter, meningsskiljaktligheter, m.m., och att bloggande, som en del av kursen kommer att vara intressant! Men jag tror det får vara bra för tillfället, och att fortsättning följer: ´Tabula rasa´, ´det oskrivna bladet´, är inte mera orörd!
På återhörande,
// Daniel
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)